Att bevara natur

Costa Rica är känt för att landet har stränga regler för att bevara natur. Det är skälet till att landet har så oerhört hög biologisk variation. Det här är en sak som jag har varit nyfiken på innan resan. Hur gör de för att få igenom stränga lagar och hur har befolkningen svarat på stränga krav?

Vi befinner oss i en nationalpark som heter Tortuguero sen i lördags. Igår åkte vi in till byn Tortuguero på en guidad tur. Utmed byn löper en 35 km lång strand där det karibiska havet kastar upp sina vågor med våldsam kraft. Genom de där vågorna simmar varje år mängder av havssköldpaddor upp för att lägga sina ägg i sanden och det har de gjort i eviga tider. Folket i byn Tortuguero försörjde sig under en förhållandevis kort, men ekonomiskt intensiv period på att döda sköldpaddorna som kom upp på stranden för att lägga ägg. Köttet torkades och saltades, därefter skicka det i paket till Kina där kineser kokade soppa på köttet. Naturligtvis en svindyr soppa som bara de rika kunde äta och sen skryta om att de hade ätit det. Huruvida köttet var särskilt gott förtäljer inte historien, men jag satsar min högra hand på att de trodde att det var potenshöjande.

Föreställ dig en 35 km lång strand med byar utmed som alla försörjer sig på att döda sköldpaddor. De dödar i princip alla honor, om honorna hade tur så hann de lägga äggen först, men det är inte säkert. Vad som blir effekten kan vem som helst räkna ut - jo, sköldpaddorna dör ut. 

Det här uppmärksammade en utlänning Costa Ricanerna om vilket ledde till att på 70-talet lagstiftade man mot sköldpaddsslakt. Och det här är intressant tycker jag, för vad händer om ett land bestämmer sig för att dra undan försörjningsmöjligheter för folket för att bevara natur? Det är det ständiga mantrat nämligen, natur kan inte bevaras om det hindrar människor från att tjäna pengar. Alltså bevaras inte natur, vi tjänar hellre pengar.

I Tortuguero struntade staten i folket och bestämde att det ska finnas sköldpaddor, folket får hitta på något annat, de kan flytta på sig. Vår guide som kom från byn berättade att det blev riktigt tufft. Folk hade inga pengar och blev tvungna att flytta, men några valde att stanna. Hans pappa var en av dem. Han tog jobb på en bananodlingar och sov borta 20 dagar i sträck. Var 20:e dag kom han hem och lämnade en låda med mat till familjen, sen åkte han tillbaka till bananodlingen. 

Efter hand började det dyka upp turister. De tältade på stranden för att titta på sköldpaddor och uppleva naturen. Turisterna började efterfråga varor och tjänster; kaffe, mat, guidade turer in i djungeln mm Och sakta men säkert byggdes en ny affärsverksamhet upp, fortfarande med naturen i centrum, men utan att förstöra den.

Priset i det här fallet var alltså 10-15 år av kaos i den lilla byn, men sen blev det faktiskt bra igen, kanske t o m bättre? Folk hittade på saker och skapade nya liv- och sköldpaddorna fick fortsätta att finnas.