Costa Rica december 2017

Vi skakar fram på grusvägen som spikrakt går genom jordbrukslandskapet. På båda sidor sträcker sig platta gräsmarker ut i oändlighet som bara avbryts av små dungar av träd och kanaler med vatten. Här och där betar flockar av vita nötdjur, i vissa hagar finns bara tjurar och i andra endast kor med kalvar. Här och där går en ensam tjur och lever antagligen livets glada dagar. Han behöver bara betäcka kor. Resten av tiden äter, idisslar och ståtar han med sin enorma fettknöl på manken. Vi är där för att se fåglar och behöver inte anstränga oss ett dugg. Eftersom landskapet är så öppet är det bara titta ut och rikta kikaren åt valfritt håll så väller fåglar in. Det är storkar, hökar, svalor, gamar, kungsfiskare, skedstorkar... så många arter som jag aldrig har sett tidigare. Vi åker utmed kanalen med vatten och ser en hel del krokodiler. Dörrarna i vår minivan är öppna och livet är så lätt. Vind, sol, djur och fåglar. En krokodil!, ropar någon och vi ser en riktigt fet krokodil ca 3 m från...

”Jag trampade i en apbajs!” Min sons ögon tittar klotrunda upp i mitt ansikte och söker efter en reaktion. Kanske tror han att min reaktion ska bli förskräckelse eller fasa eftersom det är vad han själv känner. Han har nämligen fått rabiesskräck vilket är lätt hänt när man inte vet hur det smittar. Jag minns när jag var liten och åkte till Canarieöarna. Vi bodde i turistorterna och allt var i det stora hela välordnat. Men sen kom katterna. Vi pep av förtjusning medan mamma snabbt stängde altandörren och tittade allvarligt på oss. ”Klappa dem inte - de kan ha rabies!” Jag har för mig att jag och mina systrar klappade dem ändå, när mamma inte såg. Säkert gav vi dem mat också och kallade dem för olika namn. ”Den där katten är min, den heter Bruno, för att den är brun”, sa jag. ”Och den där är min och heter Charlie”, sa någon av mina systrar. Och vi tvättade händerna efteråt (mest för att mamma var allergisk, hur som helst fick ingen av oss fick rabies.) Istället fick vi alla tänkbara ba...

Springa bland papegojor och apor När jag springer så tar jag mig bortom det tillrättalagda och ordnade. Det är som att kika bakom gardinen in i andra människors hus. Jag ser korrugerade plåtskjul, barn som spelar fotboll, rasade broar och skällande hundar. Hundarna gäller det att inte springa ifrån - det väcker bara deras inte varg och de blir rätt otrevliga. Jag brukar stanna till, prata med dem och sedan gå en stund så att de lugnar ner sig. Jag har ju blivit biten av hundar vid ett flertal tillfällen i Sverige och det är nästan alltid när jag rört mig häftigt eller sprungit som de fått för sig att ta en tugga av mig eller mina kläder. Igår sprang jag förbi en del ananasplantager - spännande att se hur de växer. Det påminner om stora liljeväxter som växer på backen. De hade täckt all jord mellan plantorna med svart plast och det var stora skyltar med förbud för allt möjligt, allt från fotografering, gravida till att äta lunch på fälten. Jag antar att det krävs en hel del kem...

Costa Rica är känt för att landet har stränga regler för att bevara natur. Det är skälet till att landet har så oerhört hög biologisk variation. Det här är en sak som jag har varit nyfiken på innan resan. Hur gör de för att få igenom stränga lagar och hur har befolkningen svarat på stränga krav? Vi befinner oss i en nationalpark som heter Tortuguero sen i lördags. Igår åkte vi in till byn Tortuguero på en guidad tur. Utmed byn löper en 35 km lång strand där det karibiska havet kastar upp sina vågor med våldsam kraft. Genom de där vågorna simmar varje år mängder av havssköldpaddor upp för att lägga sina ägg i sanden och det har de gjort i eviga tider. Folket i byn Tortuguero försörjde sig under en förhållandevis kort, men ekonomiskt intensiv period på att döda sköldpaddorna som kom upp på stranden för att lägga ägg. Köttet torkades och saltades, därefter skicka det i paket till Kina där kineser kokade soppa på köttet. Naturligtvis en svindyr soppa som bara de rika kunde äta och sen skry...

Ett ”sye” - du undrar antagligen vad det innebär? Det innebär pyssel, t ex att sy, men även andra former av pyssel, något man gör för att hålla händerna sysselsatta och slappna av. När vi blev ett sye gick det till så här. Vi bestämde oss för att utmana oss själva med lite canopy, dvs en linbana. Efter att ha betalat en summa pengar blev vi avklädda all vår personliga makt, vi fick till och med skriva under ett kontakt gällande detta. Därefter togs vi en och en ut och kläddes på sele, hjälm och en hög med karbinhakar och slingor. Observera att vi fick stå med händerna utsträckta och ABSOLUT inte röra någonting själva. Guiden klädde på allt. Därefter påbörjades en instruktionsfas där guiderna visade vad de skulle utsätta oss för och vilka tecken vi var tvungna att lyda. En lyftande rörelse med händerna betydde ”lyft upp benen”, en infångande rörelse med händerna betydde ”åk snabbare” och en rörelse som påminde om att ta tag i ett räcke i en tunnelbana betydde ”bromsa”. Därefter var vi r...

Var ska jag börja? Vi har inom loppet av två dygn  upplevt lika mycket som jag har upplevt under hela hösten. Jag försöker greppa verkligheten som inte känns som en verklighet. Är jag med i en film eller har jag börjat hallicunera helt djuriskt mycket efter för mycket flygande? Nog för att jag kan få klimatångest, men det brukar inte leda till hallucinationer vad jag vet. Så, vi flög - jättelångt och jättelänge, särskilt med tanke på diverse förseningar - från Stockholm till Köpenhamn, vidare till Toronto och tillslut landade vi i San José vid midnatt lokal tid. Själva resandet är inte så spännande. Flygplatserna ser i princip likadana ut, man måste gå in i en souvernirbutik för att veta vilket land man befinner sig i. I Sverige är det älgar, i Köpenhamn är det lilla havsfrun, i Toronto bävrar och älgar (vilket är förvirrande eftersom man kan tro att man är tillbaka i Sverige) och San José struntade jag i att kolla. Var bergsäker på att jag var i Costa Rica. Vi blev hämtade på fl...

Det är den 9 dec och sex dagar kvar tills vi åker. För att vara vi så är vi ute i god tid med att packa. Det innebär inte att det på något sätt är en strukturerad och ordnat tillställning. Vi lägger fram saker i små eller stora högar på olika ställen i hela huset som vi känner är OUMBÄRLIGA när vi ska tillbringa en månad i Costa Rica. Här måste jag dock infoga en rättelse, med "vi" så menar jag vuxna personer i hushållet. Barnens enda fokus är att mobiltelefonerna ska med. Med tanke på att dessa i princip är klistrade vid deras händer 24 timmar om dygnet så förstår jag inte riktigt problematiken. När vi nu har ägnat hela dagen åt att packa och fixa har en rad prylar passerat nålsögat ned i den (tack och lov) gigantiska snorgula resväskan. I en varsin ryggsäck som kommer att följa med som handbagage har vi packat det som faktiskt är nödvändigt: shorts, badkläder och toalettgrejor. Pass, pengar och resehandlingar kommer vi att bära på oss. Allt annat kommer att lösa sig.